Stånga Church

Gotland, Sweden

The oldest parts of Stånga Church were built in the 12th century. The middle nave date from the early 1300s and it was designed by master Egypticus. The font, made by master Hegvald, date from the 12th century and crucifix from the late 13th century.

References:
  • Marianne Mehling et al. Knaurs Kulturführer in Farbe. Schweden. München 1987.

Comments

Your name

Website (optional)



Address

546 Stånga, Gotland, Sweden
See all sites in Gotland

Details

Founded: 12th century
Category: Religious sites in Sweden
Historical period: Consolidation (Sweden)

Rating

4/5 (based on Google user reviews)

User Reviews

Greger Eneqvist (2 years ago)
Piter Pan (2 years ago)
Kyrkan är uppförd av kalksten och består av långhus, kyrktorn i väster, smalare absidkor i öster samt sakristia på korets nordsida. Den ovanligt rikt utformade långhusportalen på södra sidan är av stort intresse och tillhör Gotlands märkligaste kyrkliga monument. Ett romanskt långhus med kyrktorn ersattes vid 1300-talets mitt av nuvarande långhus och torn, verk av den anonyme stenmästaren "Egypticus" (nedre delen av tornet är dock ursprunglig). Romanska grundmurar påträffades vid arkitekt Sven Brandels restaurering 1929. Absidkor och sakristia från 1200-talet fick kvarstå vid 1300-talets omdaning, men nybyggdes 1864 - 1865 efter ursprunglig förebild. Kyrkan har vitputsade fasader med markerade hörnkedjor och fönsteromfattningar i kalksten. Långhuset täcks av ett brant sadeltak, liksom det lägre koret. Absiden har ett konformat tak och sakristian pulpettak. Det höga tornet, krönt av en kort åttkantig spira, har spetsbågiga, kolonettförsedda ljudgluggar i tre våningar och spetsiga gavelrösten i alla väderstreck. Absidkoret har rundvälvda fönsteröppningar, medan långhusets enda ljusintag utgörs av ett stort spetsbågigt masverksfönster i söder. Korportalen och tornets västportal är rundvälvda i flera språng. Långhusportalen har tillskrivits "Egypticus" verkstad, 1300-talets mitt, liksom de öster om portalen inmurade relieferna, vilka troligen ursprungligen var avsedda för en annan plats. Invändigt täcks långhuset av fyra kryssvalv vilande på en mittkolonn. Tornbågen och den vidare triumfbågen är båda spetsbågiga, och ringkammaren samt koret täcks av varsitt kryssvalv. En rundvälvd tribunbåge leder till den av ett hjälmvalv täckta absiden. Väggar och valv är vitputsade, utom i bågar och omfattningar där kalkstenen lämnats bar. Vid arkitekt Olle Karths restaurering 1962 - 1963 framtogs ett mindre målningsfragment, troligen från 1400-talet, i ringkammaren. Dopfunten höggs på 1100-talet av Hegvald. Figurerna på cuppan visar Bebådelsen, Kristi födelse, Herodes gästabud, Konungarnas tillbedjan samt en knäböjande man. Triumfkrucifixet tillkom omkring 1250 och är snidat i ek av "Hejnumsmästaren". Altaruppsatsen är från 1690 och har ett medeltida processionskrucifix. Predikstolen är från 1723. 1871 tillverkade Åkerman & Lund Orgelbyggeri en orgel med åtta stämmor. En ny orgel byggdes 1970 av John Grönvall Orgelbyggeri. Den är mekanisk. Orgelfasaden är från 1871 års orgel har bibehållits. (Wikipedias text)
Jesper Mattsson (2 years ago)
Peter Parke (3 years ago)
Tolle Kirche
Powered by Google

Featured Historic Landmarks, Sites & Buildings

Historic Site of the week

Derbent Fortress

Derbent is the southernmost city in Russia, occupying the narrow gateway between the Caspian Sea and the Caucasus Mountains connecting the Eurasian steppes to the north and the Iranian Plateau to the south. Derbent claims to be the oldest city in Russia with historical documentation dating to the 8th century BCE. Due to its strategic location, over the course of history, the city changed ownership many times, particularly among the Persian, Arab, Mongol, Timurid, Shirvan and Iranian kingdoms.

Derbent has archaeological structures over 5,000 years old. As a result of this geographic peculiarity, the city developed between two walls, stretching from the mountains to the sea. These fortifications were continuously employed for a millennium and a half, longer than any other extant fortress in the world.

A traditionally and historically Iranian city, the first intensive settlement in the Derbent area dates from the 8th century BC. The site was intermittently controlled by the Persian monarchs, starting from the 6th century BC. Until the 4th century AD, it was part of Caucasian Albania which was a satrap of the Achaemenid Persian Empire. In the 5th century Derbent functioned as a border fortress and the seat of Sassanid Persians. Because of its strategic position on the northern branch of the Silk Route, the fortress was contested by the Khazars in the course of the Khazar-Arab Wars. In 654, Derbent was captured by the Arabs.

The Sassanid fortress does not exist any more, as the famous Derbent fortress as it stands today was built from the 12th century onward. Derbent became a strong military outpost and harbour of the Sassanid empire. During the 5th and 6th centuries, Derbent also became an important center for spreading the Christian faith in the Caucasus.

The site continued to be of great strategic importance until the 19th century. Today the fortifications consist of two parallel defence walls and Naryn-Kala Citadel. The walls are 3.6km long, stretching from the sea up to the mountains. They were built from stone and had 73 defence towers. 9 out of the 14 original gates remain.

In Naryn-Kala Citadel most of the old buildings, including a palace and a church, are now in ruins. It also holds baths and one of the oldest mosques in the former USSR.

In 2003, UNESCO included the old part of Derbent with traditional buildings in the World Heritage List.